Revelation Chapter 5:1-14 — Sound the Warning

The Kinsman-Redeemer and the Scroll with Seven Seals (Part 3) The Scroll and the Lamb (5:1-4) “1 Then I saw in the right hand of him who was seated on the throne a scroll written within and on the back, sealed with seven seals. 2 And I saw a mighty angel proclaiming with a loud […]

Revelation Chapter 5:1-14 — Sound the Warning

Thomas Idergard SJ

24 m ·

”Du förändrar inte världen genom att demonstrera – däremot genom att låta Kristus förändra dig, och genom dig dina nära relationer”

Pater THOMAS IDERGARD SJ

Predikan för Tredje söndagen i Fastan

2022-03-20

Årgång C (ordinarie): 2 Mos 3:1-8, 13-15; Ps 103; 1 Kor 10:1-6, 10-12; Luk 13:1-9

S:t Dominicus kapell, Reträttgården Berget, Rättvik

Kära systrar och bröder i Kristus,

Den amerikanske, katolske filosofen Peter Kreeft blev en gång utmanad att sammanfatta Bibelns budskap i några meningar. Och den första löd så här: ”Hallå allihopa, det jag som är Gud – inte ni”.

Kreeft gör en viktig poäng. Bibeln betonar verkligen att Gud är helt annorlunda. Det blir också Moses erfarenhet med den brinnande busken, i vår första läsning från Andra Moseboken. Det namn som Gud uppenbarar för Mose avslöjar att han skiljer sig från allt och alla andra: ”Jag är”, betyder ”den som existerar oberoende av något annat”. Den som måste existera för att allt annat som inte existerar med nödvändighet, som t ex vi här och alla orsakssamband i hela universum, ska kunna existera. Den som ansvarar för allt som finns i världen är inte själv en del av världen, inte den ”högsta varelsen”, utan Varat självt. Som inte behöver något av världen. Elden behövde inte ta något av busken för att brinna. Busken, vi och allt annat i världen finns. Gud är.

Men Guds ”annorlunda-het” är inte hela bilden. Det hebreiska verbet ”vara” som Gud använder i sitt namn, kan också beteckna ett speciellt sätt att vara på: att vara nära. Gud kom nära Mose för att ge honom uppgiften, och Gud var nära sitt folk.

Dagens responsoriepsalm beskrev mycket träffande hur Guds obegränsade storhet faktiskt kastar ljus på hans ständiga närhet. Först påminde den om vad Gud gör – förlåter, räddar, mättar – för att sedan bli ett crescendo: ”Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom”. Dvs himlens vidd som får oss att känna oss så små, är i sig en bild av motsatsen till Guds distans. Guds kärlek, vilja av vårt bästa, är så vid men också så helt närvarande och nära som den atmosfär som ständigt omger oss och stöder oss, och utan vilken vi faktiskt inte kan leva, trots att vi inte ser den.

Gud är vårt och alltings upphov, dvs det vi inte är. Därför vet Gud också bättre än vi själva vad som ger fullkomlig lycka och glädje, dvs den frid som inte betyder frånvaro av bekymmer, utan medvetenheten om Guds närvaro mitt i bekymren. Genom historien gör Gud sin närhet alltmer känd för att den till slut ska bli kött och gå in, bli materiellt synlig, i skapelsen, med personen Jesus Kristus. Det, inget annat, är all historias höjdpunkt.

I vår andra läsning ur Första Korinthierbrevet gjorde Aposteln Paulus en viktig jämförelse. Israels folks mödosamma ökenvandring efter befrielsen från slaveriet i Egypten till det utlovande landet, påminner oss om att vi efter vår befrielse från arvsyndens skuld i dopet, har ett val att lita till att Gud, med sin närhet i Kristus, vill vårt bästa och leder oss till det. I synnerhet där vi inte ser, tycker vägen dit kräver för stora uppoffringar, och spontant, instinktivt, föredrar synden. När vi helst vill kontrollera och äga Gud, så som Mose först tänkte ta kontrollen över den brinnande busken.

Som Jesus säger i dagens evangelium, är det som avgör vår eviga bestämning inte det onda som drabbar oss, utan att vi omvänder oss; dvs helt byter sätt att tänka om och se på oss själva, andra och annat. Från det som kommer ur jagets impulser, känslor och ideologier, till tilliten till Guds vilja och ledning.

I Jesus Kristus, och hans Kyrka, i vars sju sakrament och oföränderliga lära han ständigt är närvarande, ger Gud oss näring med sanningen om honom och oss själva. Han kultiverar, gräver runt och gödslar den jordmån i vilken våra hjärtan, våra personers djup, blir fikonträd som bär frukt, som i Jesus liknelse. Dvs ger honom vidare till andra.

Under Fastan övar vi oss att bättre ta upp denna näring i våra liv. Kopplingen mellan fasta och bön, å ena sidan, och allmosa, å den andra, säger att våra goda gärningar kommer ur vår närhet till näringskällan, och samtidigt i nästa steg öppnar oss för att ta upp mer näring.

Gärningen behöver inte söka sig långt bort. Den Heliga Moder Teresa har en gång sagt: ”Om du vill förändra världen, gå hem och älska din familj!”. Det uttrycker ingen kokong-mentalitet utan en djup insikt: att det bara är i och genom våra verkliga och levda relationer som vi kan förverkliga det våra ord säger att vi tycker är viktigt. Sättet vi lever våra verkliga relationer påverkar villkoren för andra, på ett sätt som de tar vidare in i sina relationer, osv. När vi inser det förstår vi också betydelsen av hur de vi är påverkar vad vi gör, och vice versa.

Att möta människor på dödsbädden är att förstå, att när allt annat är avskalat är det de nära relationerna som kvarstår. På dödsbädden ångrar inte människor primärt att de har shoppat för lite, jobbat för lite, haft för lite pengar, för lite sex eller hängt för lite på sociala medier. De beklagar inte heller särskilt ofta att de har deltagit i för få demonstrationer eller upprop om att någon annan borde göra världen bättre. Nej, det man bär med sig fram till sitt yttersta är mer än något annat sorgen för nära relationer som inte fungerade, och medvetenheten om det egna ansvaret för det.

Vill du leva av Kristus som näringskälla och bära frukt i ditt livs träd? Börja då se dig omkring där du är och står. Se den familjemedlem, släkting, vän, bänkgranne i kyrkan eller bekante som behöver dig. Din tid, din hjälp, din fråga hur det är, din bön om förlåtelse, din villighet att förlåta. Låt det ideal du teoretiskt vill förverkliga i mötet med din okända nästa, börja verka praktiskt i relationen till din kända nästa. Så kan den omvändelse som Jesus gör till en absolut tröskel för vårt eviga liv, bli verksam.

Sannerligen är det Gud som är Gud, inte jag eller du. Och just däri ligger allt hopp. Genom sitt människoblivande i Jesus Kristus, alltid närvarande i Kyrkan, erbjuder Gud oss delaktighet i sin eviga, treeniga relation. Den som alltmer låter sig dras in i den, låter också sina konkreta relationer följa med, för att helas och fullkomnas i det Sanna, Goda och Sköna: Jesus Kristus. Amen.

Publicerad av suzanamonika

Webbplatsrubriksuzana monika Hem Blogg Om Kontakta oss 220521 ENGELSKA| ITALIENSKA Ignatius Home andlighet Logo Andliga övningar för intern läkning Datum 26.05.2022 – 29.05.2022 Smärtsamma minnen av traumatiska händelser som förblir registrerade i vårt undermedvetna och även i våra kroppar övervakas mer eller mindre av var och en av oss. Under vissa omständigheter som utlöser dem, stänker dessa minnen, dessa känslor, dagligen och överväldigar oss som plötsliga starka känslor som vi inte kan innehålla och tvinga oss att bete oss irrationellt. Ibland kan de också orsaka oss vissa fysiska tecken och till och med sjukdomar. I sådana fall talar vi om psykosomatiska sjukdomar. Sömnlöshet, huvudvärk, buksmärtor och andra delar av kroppen, allergier, andningsproblem och olika inflammationer, och till och med cancer, kan vara konsekvenserna av vissa psykologiska traumor från barndomen. Medicin, psykologi och psykiatri hjälper redan till stor del till att förstå dessa problem och är mycket bra på att diagnostisera. Men ibland mer ibland kan de lindra och behandla dessa svårigheter. I andliga övningar för inre helande accepterar vi vården och motsätter oss dem inte. Men vi försöker uppgradera dem och komplettera dem med andliga medel. Vi ber Jesus att med sin kärlek hela våra sårade hjärtan, våra inre sår, smärtsamma minnen från vårt förflutna. Hans helande kärlek kan först upplevas i en grundlig bekännelse och i en djupgående gemenskap av eukaristin. När vi förlåter andra befriar vi oss själva först och helar oss själva. Genom tal, i bönatmosfären, i tillbedjan inför den Allraheligaste, i begrundan i tystnad över Guds ord, genom att skriva en personlig berättelse, försöker vi upptäcka rötterna till våra emotionella, fysiska och sociala problem. Dessa rötter förs sedan till Jesus i olika personliga och gemensamma böner, i en ödmjuk begäran om att röra vid och läka dem. Vi ber honom också att hjälpa oss att förbättra vårt sätt att tänka och leva och att behålla vårt helande. Han leder p. Mia Kekić DJ. Tack för att du registrerade dig. Ansökan skickades in! För- och efternamn*E-postadress*Telefon eller GSM*NotGDPR-uttalande Vi lagrar och behandlar uppgifter i enlighet med GDPR. Jag godkänner att min information ska användas i syfte att anmäla mig till ett evenemang. HVALA ZA PRIJAVO. PRIJAVA JE BILA USPEŠNO ODDANA! Ignatius andlighetens hem Ulica Stare Pravde 11 1000 – Ljubljana Slovenien 051 613 374 info@ignacijevdom.si Länkar Moli.si Jesuiter i Slovenien Peters nationella helgedom. Joseph Jesuitkollegiet i Ljubljana Harmolupe Engelska: Ignatian Spirituality Senaste bidragen Användbarheten av online-förberedelse för äktenskap – april 2022den 25 april 2022 Allt precis i tid. Eko av beredningen av lagen online i mars 2022den 30 mars 2022 Ett eko på den andliga helgen i Dostoyevanden 18 mars 2022 © Ignatius hem för andlighet | Sv. Titus Brandsma: časnikar, mučenec, svetnik 20. stoletja Mojca Masterl Štefanič Za vas piše: Mojca Masterl Štefanič Sv. Titus Brandsma: časnikar, mučenec, svetnik 20. stoletja Sv. Titus Brandsma. FOTO: Wikimedia Papež Frančišek je med včerajšnjim slovesnim bogoslužjem na Trgu sv. Petra v Vatikanu razglasil deset novih svetnikov. Med njimi je tudi Titus Brandsma, nizozemski duhovnik iz reda karmeličanov, pa tudi časnikar, mistik in mučenec, primeren zavetnik spletnih časnikarjev in blogerjev. 7 stvari, ki jih je dobro vedeti o novem svetniku: 1. Čudež na njegovo priprošnjo vključuje sobrata karmeličana. Ko je p. Michael Driscoll, karmeličan iz ameriške zvezne države Florida, leta 2004 prejel diagnozo melanoma 4. stopnje, je vedel, na koga se bo obrnil: začel je moliti za priprošnjo bl. Titusa Brandsme, mučenca iz nacističnega koncentracijskega taborišča Dachau. Duhovniški kolega je p. Michaelu podaril relikvijo drugega reda, košček črne tkanine iz Brandsminega talarja, ki si jo je p. Michael vsak dan pritisnil na čelo, ko je molil za ozdravljenje. Prestal je že številne operacije, da bi mu z obraza odstranili manjša rakava znamenja, tokrat pa je bil rak že zelo razširjen. Kirurgi so mu odstranili velik melanom z glave in vratu, pa tudi 84 bezgavk in slinavko. Po mnenju zdravnikov je imel zelo malo možnosti za okrevanje. In vendar je okreval. Preiskovalna komisija v škofiji Palm Beach je več kot leto dni analizirala njegovo ozdravljenje, pogovarjala se je z zdravniki p. Michaela in drugimi medicinskimi izvedenci ter 12 patrovimi župljani in dvema duhovnikoma. 25. maja 2021 je senat odločil, da je duhovnikovo ozdravljenje res čudežno, in svoje poročilo so poslali v končno preiskavo vatikanski Kongregaciji za zadeve svetnikov. 9. novembra je ta kongregacija potrdila kanonizacijo in svojo odločitev posredovala papežu Frančišku. Dva tedna pozneje, 25. novembra, je papež pooblastil kardinala Marcella Semerara, prefekta omenjene kongregacije, naj izda odlok, s katerim je bil čudež potrjen – to je bil še zadnji korak na poti k kanonizaciji. 2. Kot časnikar je bil Titus Brandsma neustrašen. Titus Brandsma je spregovoril vsakokrat, ko se je zdelo, da se vsi drugi tiho obračajo stran. Pripravljen se je bil sam zoperstaviti vladi, ki se je upirala volji ljudi. Ko je v 30. in 40. letih prejšnjega stoletja živel in delal na Nizozemskem, družbena omrežja še niso bila razvita. Kar je papež Janez Pavel II. imenoval »digitalna celina« – ta nov način komuniciranja prek meja –, je bila tedaj stvar domišljije. Kljub temu je Titus Brandsma, duhovnik karmeličanskega reda in časnikar, uspel na široko komunicirati z nizozemskimi verniki. Delal je kot urednik svojega krajevnega časnika in kot cerkveni svetovalec katoliških časnikarjev pri približno 30 nizozemskih časnikih. Kip novega svetnika. FOTO: Vatican Media 3. Poleg časnikarskega dela je bil tudi akademik. P. Brandsma je predaval na več univerzah po Nizozemski, v nizozemščino je iz španščine prevedel delo sv. Terezije Avilske. Bil je eden od ustanoviteljev Katoliške univerze v Nijmegnu (danes univerza Radboud), kjer je predaval filozofijo in zgodovino misticizma, pozneje pa je bil njen rektor. Bil je priljubljen zaradi svojega velikodušnega duha in znan po svoji nenehni dostopnosti vsem, ki so iskali njegov nasvet. 4. P. Brandsma je avtor množično razširjenega pastoralnega pisma nizozemskih katoliških škofov, v katerem so obsodili antisemitizem, brali pa so ga v župnijah po vsej državi. V Nemčiji so se skupaj z deportacijo prvih Judov iz Nizozemske pojavljala nizkotna čustva. Nizozemski škofje so v pismu predstavili ostro nasprotje med katolištvom in nacizmom ter pokazali, da sta obe ideologiji povsem nezdružljivi. V Hitlerjevi Nemčiji odziv nacistov na pastoralno pismo ni bil takšen, kot so upali nizozemski škofje: več kot 3.000 judovskih spreobrnjencev v katoliško vero je bilo deportiranih iz Nizozemske. 5. P. Brandsma je pisal in govoril proti nacističnim protijudovskim zakonom o zakonski zvezi in propagandi. Leta 1942 so p. Brandsmo aretirali, potem ko je poskušal prepričati nizozemske katoliške časnike, naj ne tiskajo nacistične propagande (kar je zahteval nacistični okupator). Nemci so mu ponudili možnost, naj temu ne nasprotuje in bi lahko mirno živel v svojem samostanu, vendar je njihov predlog odločno zavrnil. FOTO: Vatican Media 6. P. Brandsma je umrl kot mučenec. P. Titus Brandsma je bil februarja 1942 premeščen v koncentracijsko taborišče Dachau. Julija istega leta je bil usmrčen s smrtonosno injekcijo. Medicinski sestri, ki mu je dala injekcijo, je odpustil in ji podaril rožni venec. Čeprav takrat ni bila verna, je pozneje postala katoličanka. 7. Njegov god obhajamo v mesecu juliju. Titusa Brandsmo je papež Janez Pavel II. za blaženega razglasil leta 1985, v karmeličanskem redu pa njegov god obhajajo 27. julija. Ob njegovi beatifikaciji je poljski papež dejal, da je »na sovraštvo odgovoril z ljubeznijo«. ”Maria, titta på oss!”” Det står till dig: ”Maria, titta på oss!”” ”Det blommar redan för dig, det luktar för dig, en bukett små blommor, Mary!” Vi har gått in i maj månad, som är tillägnad vår himmelska Moder Maria. Den här månaden läser vi marhas, sjunger Marjis dikter och vänder oss till Maria med särskild uppmärksamhet. Den första marman var nattvarden 1851 ”Marias säregenhet i maj månad är tillbaka till 1500-talet, och regelbunden fromhet utvecklades först på 1700-talet. Den första spaten var nattvarden i Ljubljana 1851 vid seminariets seminarium. Hängivenheten spred sig snart till andra institutioner och församlingar, bland annat utanför Ljubljana, och tog snabbt en stark vändning för folket. Andakten, som de började namnge efter majonnäsblommorna, partytältet, utfördes snart utanför kyrkan – i byn, i kapellen och i skyltarna”, skrev Niko Kurent i boken Slovenernas festliga år. Šmarnice är fortfarande en av de mest populära folkfromheterna i Slovenien. FOTO: Tatjana Splichal Under de kommande dagarna kan vi också vända oss till Maria genom att be nästa bön, skriven av den pensionerade påven Benedictus XVI. Bönen publicerades ursprungligen i Youcat Prayer Book för ungdomar. Maria, du sa ditt ja, du lyssnade på Jesus, och du känner ljudet av hans röst och hjärtat av hans hjärta. Du, stjärnan danica, berätta om honom och berätta för oss hur du följde honom på trons väg. Maria, som bodde med Jesus i Nasaret, präglar sina känslor i våra liv: hans öppenhet, hans tystnad, att lyssna till Guds ord och göra det till ett verkligt fritt val. Maria, berätta om Jesus, att hon från våra ögon kommer att återspegla friskheten i vår tro och kommer att förtöja hjärtan hos alla som möter oss – som du gjorde med ditt besök hos Elizabeth, som vid en hög ålder gladde sig med dig gåvan av ett nytt liv. Maria, jungfru magnificata, hjälp oss att föra glädje till världen, och som i Kana, uppmuntra alla unga människor som ger sig till sina bröders bästa att bara göra vad Jesus säger åt dem att göra. Maria, se på de unga människorna för att bli kyrkans bördiga jord. Han ber att Jesus, som dog och uppstod, ska återfödas i oss och förvandla oss till en natt full av ljus som är dränkt av honom. Maria, Guds Moder, din himmelska port, hjälp oss att rikta blicken uppåt. Vi vill se på Jesus. Vi vill prata med honom. Vi vill förkunna hans kärlek till alla. CA NI ON 1 SVJETSKI ON MIROTVORAC BIJA VELIKI MEDLARE https://www.facebook.com/…/a.74030482…/5772365252780553/ 6 m Suzana Monika SV PAVEL VI to je gio prezime znala on je iz sjev dia ita Psalam 137. poglavlje Prethodno poglavlje | Sadržaj | Sljedeće poglavlje Ivan Šarić Jeruzalemska Biblija Tomislav Dretar Daničić-Karadžić Psalam 137,1 Na vodama babilonskim sjedili smo i plakali spominjući se Siona. Psalam 137,2 O vrbama tamo vješali smo harfe svoje. Psalam 137,3 Ah, ondje su iskali od nas oni, koji nas zarobiše, da pjevamo, koji nas srušiše, da se veselimo: ”Pjevajte nam pjesmu sionsku!” Psalam 137,4 Kako da pjevamo pjesmu Gospodnju u zemlji tuđoj? Psalam 137,5 Ako bih zaboravio tebe, Jerusaleme, neka usahne desnica moja! Psalam 137,6 Neka mi jezik prione za nepce, ako se tebe ne bih spomenuo, ako ne bih držao Jerusalema visoko iznad svake radosti svoje! Psalam 137,7 Napomeni, Gospode, sinovima Edomovim dan jerusalemski; oni su vikali: ”Razorite, razorite ga sve do temelja!” Psalam 137,8 Kćeri babilonska, vrijedna propasti, blagoslovljen je onaj, koji ti plati djelo tvoje, što si ga učinila nama! Psalam 137,9 Blagoslovljen je onaj, koji uzme i razbije o kamen djecu tvoju! Psalam 137,1 Na obali rijeka babilonskih sjeđasmo i plakasmo spominjući se Siona; Psalam 137,2 o vrbe naokolo harfe svoje bijasmo povješali. Psalam 137,3 I tada naši tamničari zaiskaše od nas da pjevamo, porobljivači naši zaiskaše da se veselimo: ”Pjevajte nam pjesmu sionsku! Psalam 137,4 Kako da pjesmu Jahvinu pjevamo u zemlji tuđinskoj! Psalam 137,5 Nek` se osuši desnica moja, Jeruzaleme, ako tebe zaboravim! Psalam 137,6 Nek` mi se jezik za nepce prilijepi ako spomen tvoj smetnem ja ikada, ako ne stavim Jeruzalem vrh svake radosti svoje! Psalam 137,7 Ne zaboravi, Jahve, sinovima Edoma kako su u dan kobni Jeruzalemov vikali oni: ”Rušite! Srušite ga do temelja! Psalam 137,8 Kćeri babilonska, pustošiteljice, blažen koji ti vrati milo za drago za sva zla što si nam ih nanijela! Psalam 137,9 Blažen koji zgrabi i smrska o stijenu tvoju dojenčad! Psalam 137,1 Ondje, na rubu rijeka Babilonije, mi smo ostali sjedjeti ucviljeni misleći na Sion. Psalam 137,2 O vrbu iz susjedstva mi bijasmo objesili naše kitare . Psalam 137,3 Ondje, naši osvajači su nam zaiskali pjesme, a naši krvnici arije radosne: ”Pjevajte nam nekoliko pjesama o Sionu.“ Psalam 137,4 Kako pjevati jednu pjesmu GOSPODOVU u zemlji stranoj? Psalam 137,5 Ako te ja zaboravim, Jeruzaleme, nek moja desnica zaboravi ®! Psalam 137,6 Nek se moj jezik prilijepi mojem nepcu ako ja ne mislim više na tebe, ako ja ne prenesem Jeruzalem prije svake druge radosti. Psalam 137,7 GOSPODE, misli na sinove Edoma, koji govoriše u dan Jeruzalema : ” Sravnite, sravnite do temelja!“ Psalam 137,8 Kćeri Babilona, obećana razaranju, sretan koji te obradi kao što si ti nas obrađivala! Psalam 137,9 Sretan koji će tvoju dojenčad zgrabiti za smrskati ih o stijenu! Psalam 137,1 Na vodama Vavilonskim sjeđasmo i plakasmo opominjući se Siona. Psalam 137,2 O vrbama sred njega vješasmo harfe svoje. Psalam 137,3 Ondje iskahu koji nas zarobiše da pjevamo, i koji nas oboriše da se veselimo: ”pjevajte nam pjesmu Sionsku.” Psalam 137,4 Kako ćemo pjevati pjesmu Gospodnju u zemlji tuđoj? Psalam 137,5 Ako zaboravim tebe, Jerusalime, neka me zaboravi desnica moja. Psalam 137,6 Neka prione jezik moj za usta moja, ako tebe ne uspamtim, ako ne uzdržim Jerusalima svrh veselja svojega. Psalam 137,7 Napomeni, Gospode, sinovima Edomovijem dan Jerusalimski, kad govoriše: raskopajte, raskopajte ga do temelja. Psalam 137,8 Kćeri Vavilonska, krvnico, blago onome ko ti plati za djelo koje si nama učinila! Psalam 137,9 Blago onome koji uzme i razbije djecu tvoju o kamen. Saint Verena Bütler (1848-1924) a Swiss Roman Catholic professed religious and the foundress of the Franciscan Missionary Sisters of Mary, Help of Christians, – from a bio: Mary Bernard (Verena Bütler) was born in Auw, in the Canton of Argovia, in Switzerland, on the 28th of May 1848 and was baptised on the same day. She was the fourth child of Henry and Catherine Bütler, modest but exemplary country people, who educated the eight children born of their marriage in the love of God and of neighbour. Gifted with excellent health, Verena grew up happy, intelligent, generous and a lover of nature. She began to attend school at seven years of age. The fervour and commitment with which she made her First Communion, on the 16th of April 1860, remained constant in her for the rest of her life. Devotion to the Eucharist would, in fact, form the foundation of her spirituality. Having completed her elementary studies at the age of 14, Verena dedicated herself to farm work and experienced affection for a worthy young man with whom she fell in love. On feeling the call of God, she broke off the engagement in order to turn completely to the Lord. During this period in her life she was granted the grace of enjoying the presence of God, feeling Him very close. She herself said: ”To explain this state of soul to someone who has never experienced anything similar is extremely difficult, if not impossible”. (open to read the rest) María Bernarda (Verena) Bütler (1848-1924) – Biography VATICAN.VA María Bernarda (Verena) Bütler (1848-1924) – Biography MARY BERNARD (Verena Bütler) was born in Auw, in the Canton of Argovia, in Switzerland, on the 28th of May 1848 and was baptised on the same day. She was the fourth child of Henry and Catherine Bütler, modest but exemplary country people, who educated the eight children born of their marriage in t… why do you cenzor own catoliccas ?From the Letter to Diognetus – Epistle of Mathetes to Diognetus. #5-6 (LOH office of readings – available in PDF format): Christians are indistinguishable from other men either by nationality, language, or customs. They do not inhabit separate cities of their own, or speak a strange dialect, or follow some outlandish way of life. Their teaching is not based upon reveries inspired by the curiosity of men. Unlike some other people, they champion no purely human doctrine. With regard to dress, food and manner of life in general, they follow the customs of whatever city they happen to be living in, whether it is Greek or foreign… Christians love all men, but all men persecute them. Condemned because they are not understood, they are put to death, but raised to life again. They live in poverty, but enrich many; they are totally destitute, but possess an abundance of everything. They suffer dishonor, but that is their glory. They are defamed, but vindicated. A blessing is their answer to abuse, deference their response to insult. For the good they do they receive the punishment of malefactors, but even then they rejoice, as though receiving the gift of life. They are attacked by the Jews as aliens, they are persecuted by the Greeks, yet no one can explain the reason for this hatred… Christians love those who hate them just as the soul loves the body and all its members despite the body’s hatred. It is by the soul, enclosed within the body, that the body is held together, and similarly, it is by the Christians, detained in the world as in a prison, that the world is held together. The soul, though immortal, has a mortal dwelling place; and Christians also live for a time amidst perishable things, while awaiting the freedom from change and decay that will be theirs in heaven. As the soul benefits from the deprivation of food and drink, so Christians flourish under persecution. Such is the Christian’s lofty and divinely appointed function, from which he is not permitted to excuse himself. Amen Lijepo je što postojiš 4 m · Kada je metak pogodio moje srce, nisam umro. Umro sam kada sam vidio tko je pucao. Tomislav Ivančić 7 m · [GENERACIJA DUHA SVETOGA] ”Ajmo biti generacija Duha Svetoga, trijezna, mirna, razumna generacija. Duh Sveti ti pomaže u bitkama i borbama. On je Tješitelj, Iscjelitelj, Ravnatelj, Ljubitelj čovjeka. On je čovjekova sloboda, mir. U njemu vidimo tko smo, kamo idemo, odakle Smo. Sve je u Duhu.” (Od Uskrsa do Duhova) Foto: Laudato – koncert Progledaj srcem https://l.facebook.com/l.php… services/liturgy/saints/2008/ns_lit_doc_20081012_verena_en.html?fbclid=IwAR259_9kOGfc00SBV-BFsfZAv7ShqD2c7YvW5vgAUwf8ekF68sXHQpGAVcU https://www.medjugorje-info.com/…/primite-blagoslov-oca…

Lämna en kommentar

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång