220514

Breviar – Kyrkans dagliga bön

A+ A A-
Läsningsgudstjänst
Den 14 maj 2022, lördag
Mattias apostel

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)HymnR.

 Så som min Fader sände mig
   sänder jag er:

att så och plantera
vad andra skall skörda,
att ge och förlåta,
att lyfta och bära,
att läka och vårda,
att öppna en port till Guds rike.R.

 Så som min Fader sände mig
   sänder jag er:

På okända vägar
min längtan er driver.
Min Ande er följer
till slutet av vägen,
där Fadern er väntar,
där bordet är dukat för festen.R.

 Så som min Fader sände mig
   sänder jag er:Ant. 1 

Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord.Psalm 19 A
Lovsång till Skaparen
Han har kommit ner till oss från höjden och styr våra fötter in på fredens väg (jfr Luk 1:78-79)

Himlarna förkunnar Guds ära, *
och fästet vittnar om hans händers verk.
     Den ena dagen talar därom till den andra, +
     den ena natten kungör det för den andra, *
     det är ett tal och ett ljud, vars röst inte hors.
De sträcker sig ut över hela jorden, *
och deras ord går till världens ändar.
     Åt solen har han gjort en hydda i dem,
     och den är som en brudgum
     som går ut ur sin kammare, *
     den fröjdar sig, som en hjälte, att löpa sin bana.
Vid himmelens ände går den upp,
dess omlopp når till himmelens gränser, *
och inget är dolt för dess hetta.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.Ant. 1 

Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord.Ant. 2 

De förkunnade vad Gud har gjort, och de förstod hans verk.Psalm 64
Bön om skydd mot fiender
Herrens lidande ställs fram för våra ögon i denna psalm (Augustinus)

Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, *
skydda mitt liv mot fiendens hot.
     Göm mig för de ondas skåra, *
     för ogärningsmännens larmande hop,
De vässar sina tungor som svärd, *
de lägger an med bittra ord som med pilar,
     för att skjuta den skuldlöse ur bakhåll. *
     Plötsligt skjuter de på honom, utan försköning.
De står fast i sitt onda uppsåt, +
de ordar om hur de skall lägga ut snaror, *
de säger: ”Vem skulle se oss?”
     De tänker ut lömska planer: +
     ”Nu är vi redo att slå till!” *
     Deras inre är fördärvat, deras hjärta är en avgrund.
Då skjuter Glid dem, *
plötsligt sårar dem hans pil.
     Deras tunga får dem på fall, de blir straffade, *
     alla som ser dem skakar på huvudet.
Och alla människor blir förskräckta, *
de förkunnar vad Gud har gjort
och besinnar hans verk.
     Den rättfärdige skall glädja sig i Herren +
     och ta sin tillflykt till honom, *
     och alla rättsinniga skall jubla.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.Ant. 2 

De förkunnade vad Gud har gjort, och de förstod hans verk.Ant. 3 

De förkunnade hans rättfärdighet, och alla folk fick se hans ära.Psalm 97
Herrens härlighet när han träder fram till dom
Denna psalm syftar på hur världen räddas och alla folk kommer till tro på honom (Athanasios)

Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig *
och alla havsländerna glädja sig.
     Han omges av moln och töcken, *
     rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.
Eld går framför honom *
och förbränner hans ovänner runt omkring.
     Hans blixtar lyser upp jordkretsen, *
     jorden ser det och bävar.
Bergen smälter som vax för Herren, *
för hela jordens Herre.
     Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, *
     och alla folk ser hans ära.
Alla de skall komma på skam som dyrkar gudabilder, +
de som berömmer sig av avgudar, *
honom skall alla gudar tillbe.
     Sion hör det och gläder sig, +
     och Judas döttrar fröjdar sig, *
     Herre, de jublar över dina domar.
Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden, *
du är högt upphöjd över alla gudar.
     Ni som älskar Herren, hata det onda. +
     Han beskyddar sina fromma, *
     han räddar dem ur de gudlösas hand.
Ljus går upp för den rättfärdige *
och för de rättsinniga glädje.
     Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, *
     och prisa hans heliga namn.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.Ant. 3 

De förkunnade hans rättfärdighet, och alla folk fick se hans ära.

De förkunnade Herrens lov, halleluja,
och hans makt och de under som han gjo

Första läsningen
Apg 5:12-32

Apostlarna vittnar om herren Jesus

Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: ”Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv.” De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit, kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där, utan vände tillbaka och rapporterade: ”Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.” När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta, kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
När de kom tillbaka med apostlarna, förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: ”Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss an-svariga för den där mannens blod.” Petrus och apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en trä-påle och mördade. Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Responsorium Apg 4:33,31bMed stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått,
+ och de fick alla riklig del av Guds nåd, halleluja.
Alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade frimodigt Guds ord,
+ och de fick alla riklig del av Guds nåd, halleluja.Andra läsningen
Ur Johannes Chrysostomos predikningar över Apostlagärningarna.
Visa oss, Herre, vem du har valt

En dag vid den tiden tog Petrus till orda inför lärjungarna. Han var ju en ivrig människa som hade fått Kristi hjord i sin vård. Det är han som är främst i skaran och alltid han som för ordet: Mina bröder, vi måste välja någon bland oss. Han förelägger ett val för församlingen och gör samtidigt dem som valdes till aktade män och säkrade sig mot den avund som kunde uppstå. Sådant brukar ofta föra med sig stora olyckor.
Nå, kunde Petrus då själv inte välja någon? Naturligtvis, men han avstod för att inte verka förekomma nåden. För övrigt hade han ännu inte fått del av Anden. Två blev föreslagna, Josef Barsabbas, som kallades Justus, och Mattias. Det var inte han själv som föreslog dem, utan alla tillsammans. Själv gav han ett råd och visade att det inte var hans eget, utan hämtat från en profetia. Han var alltså tolk, inte lärare.
Petrus fortsatte: Därför måste någon av dem som var med oss. Se här hur han vill att de skall ha varit ögonvittnen, trots att Anden skulle komma. Så viktig ansåg han saken vara.
Han fortsatte: Någon av dem som var med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick ibland oss. Han talar om att de hade levt tillsammans med honom och inte bara varit hans lärjungar. Det var ju många som följde honom ända från början. Tänk på att han säger: Han var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus.
Under hela den tid då Herren Jesus kom och gick ibland oss, från det att han döptes av Johannes. Och detta sker med rätta, ty det som hade hänt dessförinnan kände ingen till. Det hade de lärt av Anden.
Fram till den dag dä han blev upptagen från oss – någon av dem skall vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse. Han sade inte ”vittna om det andra” utan vittna om hans uppståndelse. Den var mest trovärdig som kunde säga: ”Han som åt, drack och korsfästes är densamme som den som uppstod.” Han skulle inte vittna om det som föregått eller följde, inte ens om underverken, utan bara om uppståndelsen. Det andra var uppenbart och på allas läppar. Uppståndelsen hade skett i hemlighet och var känd bara för dem.
Och alla bad tillsammans och sade: Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss. Du, inte vi. Det är lämpligt att kalla honom ”den som känner hjärtat”. Han var det som skulle välja, ingen annan. Så talade de med tillförsikt, eftersom det skulle väljas en enda. De sade inte heller ”välj”, utan visa oss den utvalde – vilken av dessa du har utvalt – eftersom de visste att Gud hade förutbestämt allt. Så kastade de lott. De ansåg sig ännu inte värdiga att själva förrätta valet. Därför ville de få ledning genom ett tecken.

Responsorium Apg 1:24, 25b, 26Herre, du som känner allas hjärtan,
+ visa oss vilken av dessa som du har utvalt till denna tjänst som apostel, halleluja.
Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.
+ Visa oss vilken av dessa som du har utvalt till denna tjänst som apostel, halleluja.Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
‘Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.’
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]Slutbön

Evige Gud, du som upptog den helige Mattias i apostlarnas kollegium, låt din kärlek komma oss till del i överflöd, så att vi räknas till dina utvalda. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

Texter från: ”Kyrkans dagliga bön” – Stockholm Katolska Stift – Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från ”Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön” – Stockholm Katolska Stift – Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till ”Kyrkans dagliga Bön” av bp Hubertus Brandenburg

četvrtak, 29. prosinca 2011.

Krunica Gospe od Suza

Krunica počinje ovom molitvom: 
Gospodine Isuse, prostrti do tvojih nogu prinosimo ti suze one koja te je majčinskom ljubavlju pratila na bolnom putu na Golgotu.
Usliši, molimo te, naše prošnje po suzama svoje presvete Majke. Daj da shvatimo tajanstveni govor tih suza da bismo mogli ostvariti ovdje na zemlji tvoj plan spasenja i biti privenedni gledanju tvoga proslavljenog lica. Koji živiš i kraljuješ u vijeke vjekova. Amen!

Na velika zrna kaže se: 
– Isuse, pogledaj suze one koja te više od svih ljubila na zemlji.
– I koja te ljubi najviše od svih na nebu

Na mala zrna: 
– Isuse, usliši naše molitve.
– Po suzama svoje presvete Majke.

Na kraju krunice ponovi se tri puta: 
– Isuse, pogledaj suze one koja te više od svih ljubila na zemlji.
– I koja te ljubi više od svih na nebu.

Pomolimo se: 
O Marijo, majko ljubavi, boli i milosrđa, molimo te, sjedini naše molitve sa svojima da tvoj božanski Sin, kojem se puni pouzdanja obraćamo, po tvojim suzama usliši naše prošnje da nam udijeli milosti za koje molimo ovom krunicom, i konačno daruje krunu vječnog života. Amen!

Meditacije ( krunice ) Gospe od Suza 

1. Proročanstvo Šimunovo.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, u tuzi tvog nježnog srca zbog proročanstva svetog starca Šimuna. Draga Majko, po svom žalosnom Srcu, isprosi mi milost poniznosti I svetog straha Božjega.

2. Bijeg u Egipat.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, u tjeskobi, tvog preljubeznog srca, za vrijeme vašeg bijega u Egipat I vašeg boravka tamo. Draga Majko, po svom žalosnom Srcu izmoli
mi krepost darežljivosti I dar pobožnosti.

3. Dijete Isus izgubljen u hramu.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, u tjeskobama, koje su mučile tvoje srce, pri gubitku Tvog milog Isusa. Draga Majko, po svom žalosnom Srcu, isprosi mi milost čistoće
I dar znanja.

4. Marija susreće Isusa dok nosi križ.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, u zaprepaštenom srcu Tvom kod susreta Isusa dok je nosio svoj križ. Draga Majko, po svom žalosnom Srcu izmoli mi krepost strpljivosti I dar hrabrosti.

5. Raspeće.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, u mučeništvu, koje je Tvoje nježno srce podnijelo dok si stajala s Isusom u Njegovoj agoniji. Draga Majko, po svom žalosnom Srcu, isprosi mi milost uzdržljivost I dar savjeta.

6. Marija prima Isusovo mrtvo tijelo.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, u ranjavanju Tvog suosjećajnog srca, kad je Isusovo izranjeno tijelo skinuto s križa. Draga Majko, po Tvom srcu tako ranjenom, isprosi mi milost ljubavi prema bližnjima I dar razuma.



7. Isus položen u grob.
Tugujem sa tobom, O Marijo, prežalosna, po rastrganom srcu Tvom kad je Isus položen u grob. Draga Majko, po Tvom bolnom srcu u gorčini pustinje, isprosi mi milost marljivosti I dar mudrosti. 

O krunici Gospe od Suza 

Blažena Djevica Marija se ukazala časnoj sestri Amaliji od Bičevanog Isusa, iz Družbe Misinarki Raspetog Spasitelja, u mjestu Campinas, u Brazilu, 8. ožujka 1930. 

Ova ponizna redovnica nosila je rane Gospodinove na svom tijelu te živjela i umrla na glasu svetosti. 

Točno pet mjeseci prije ukazanja Majke Božje, sestra Amalija je bila pogođena jednom obiteljskom tragedijom, u kojoj je supruga njezinog rođaka teško oboljela i mučila se u svojoj agoniji. 

Moleći u kapelici samostana 8. studenog 1929., odjednom je ugleda Isusa na mjestu Svetohraništa i zamoli Ga, da uzme njezin život a ostavi na životu ovu majku malene djece. 

Kako je njezina molitva bila snažna i potpuno iskrena, Gospodin joj se obratio, upućujući ju, kako zadobiti ovu milost. 

Isus joj reče: „Ako želiš isprositi ovu milost, moli Me po suzama Moje Majke!“ 

Klečeći pred oltarom, raširenih ruku, pognute glave u razmišljanju o ovom prijedlogu Spasitelja, sestra Amalija Ga ponizno zapita: „Na koji način da molim?“ 

Isus joj odgovori: „O Isuse, usliši nam molitve, po suzama svoje Majke. O Isuse, pogledaj na suze One, koja Te silno ljubila na zemlji, a koja Te sada s najvećim žarom ljubi na Nebu!“ 

Naučivši ju ove zazive, Isus joj je još napomenuo: „Kćeri moja, što god Me ljudi zamole u ime suza moje Majke, s ljubavlju ću ih uslišati.“ 

Nakon toga Gospodin joj je objavio, da će kasnije sama draga Majka Marija otkriti dragocjeno blago svojih suza redovničkoj zajednici sestre 

Amalije, što će biti za mnoge kao „magnet milosrđa.“ 

Blažena Djevica Marija predaje krunicu od suza

Željno očekivano ukazanje Blažene Djevice Marije dogodilo se 8. ožujka 1930. – dok je sestra Amalija molila klečeći u kapelici, na lijevoj strani podno oltara. 

Naglo osjeti, da je uzdignuta i vidje kako joj se približava Blažena Djevica Marija, neopisive ljepote i miline, odjevena u haljinu ljubičaste boje, ogrnuta modrim plaštom posutim zvijezdama i glave pokrivene bijelim velom, s neobičnom krunicom u rukama. 

Predivno se smiješeći, Majka Marija se približi sestri Amaliji i pružajući joj krunicu, progovori: „Ovo je krunica mojih suza, koju moj Sin povjerava u baštinu tvojoj redovničkoj Zajednici. Zazive ti je preporučio moj Sin. On mi želi po ovim zazivima iskazati svoju osobitu ljubav, te će udijeliti sve milosti, za koje će se moliti zbog mojih suza. Molitvom ove krunice obratiti će se mnogi grešnici, a osobito oni mučeni od đavla. 

Zloduh će biti primoran sam priznati, koliku mu štetu nanosi ova krunica. Budi spreman na velike borbe!“ Rekavši to, Djevica marija je nestala. 

Mjesec dana kasnije, 8. Travnja 1930. , Blažena Djevica Marija dolazi i pobliže objavljuje način moljenja i ciljeve ove krunice.
Na krunici postoji posebna medalja, na kojoj su utisnute dvije slike: na jednoj strani slika Isusa Krista Gospodina, konopcem vezanih ruku, s natpisom uokolo: 

„Po svojoj Božanskoj blagosti, o vezani Isuse, sačuvaj svijet od zabluda koje mu prijete!“ 

Na drugoj strani je slika Majke od suza, kako ju je sestra Amalija vidjela, s natpisom na rubovima: „ O Djevice, prepuna boli, Tvoje suze uništavaju pakleno carstvo!“ 

Poruka Blažene Djevice Marije po sestri Amaliji: 

Obećavam svima, koji mole ovu krunicu, da ću nad njima raskriliti svoj plašt, kao znak svoje posebne zaštite. 

Govorim ti ovo jer je želja moga Sina, da zbog zasluga mojih blagoslovljenih suza udijeli svijetu razne blagoslove. 

Kada čujem ove zazive, mnoge će blagodati sići na obitelji i čovječanstvo .

Naša Gospa objasnila je boje svoje haljine pri ukazanju sestri Amaliji: 

„Znaš li, zašto nosim PLAVI PLAŠT? Zato, da vas podsjetim na Nebo, kad se osjećate iscrpljeno zbog vaših poslova, kada nosite križeve svojih trpljenja. Moj vas plašt tada podsjeća na Nebo, da u vama probudi neopisivu radost i sreću Vječnosti, što će vam dati hrabrosti dušama i mir srcima, da biste se mogli boriti sve do kraja. Razumiješ li značenje moje LJUBIČASTE HALJINE? Objasnit ću ti, da se sjetiš toga kada gledaš sliku Suza. Ljubičasta boja simbolizira bol. To je ona bol, koju je Isus osjećao dok su Ga divljački tukli i pogrđivali Mu tijelo. Gledajući Isusa, moje je Majčinsko Srce i Duša također strašno patila. Objasnit ću ti, kćeri i značenje BIJELOG VELA; on pokriva moju glavu i pada na prsa. Ova boja ukazuje na čistoći, kako sam Ja ‘bijeli cvijet Presvetog Trojstva’, bilo je dostojno da se ogrnem bjelinom. SLADAK OSMJEH, kojega vidiš na mojim usnama, ovdje je, da podsjeti na neizmjerne radosti, koje čovječanstvo može isprositi od ovog dragocjenog blaga, mojih suza! 

Rastumačit ću ti također, zašto se ukazujem sa SPUŠTENIM POGLEDOM. 

Nadahnuti su slikari prikazali moje oči uzdignute prema nebu, kao u jednoj pjesmi slave zbog mog Bezgrešnog Začeća. Zašto u ovom ukazanju, u kojemu se predaješ snazi mojih blagoslovljenih suza, oči imam spuštene prema dolje? 

To simbolizira moju sućut prema ljudima, jer dođoh s Neba da vas pratim u vašem trpljenjima! Moje su oči uvijek spuštene na vaše patnje i žalosti, kad god molite moga Sina, da vas usliša zbog suza koje sam prolila. Dakle, gledajući na ovu moju sliku, uvije primijeti i znaj, da vas promatram očima prepunim suosjećanja i nježnosti! 

Moje dijete, reći ću ti još nešto o krunici, koju držim u svojim rukama. Sama sam ju nazvala ‘Krunica Suza’. 

Kada me gledaš ovakvu, sjeti se, da ova krunica označuje milosrđe, ljubav i trpljenje. 

Ova Krunica Suza znači, da vas vaša Majka ljubi! Iskoristi ovaj dar i povlasticu, razmatraj ovo s pouzdanjem i ljubavlju.“ 

Krunica je potvrđena od tamošnjeg biskupa Francisca Campos Baretto-a kao nadnaravna objava.

UVODNA MOLITVA: 

O, raspeti Isuse, prostrti do Tvojih nogu, prikazujemo Ti suze One, koja Te usrdnom i sućutnom ljubavlju pratila na Tvome križnom putu prepunom boli. 

Učini, o dobri Učitelju, da svim srcem prihvatimo pouku suza Tvoje Presvete Majke, te da tako izvršavamo Tvoju volju ovdje na zemlji, da bismo bili dostojni slaviti Te i veličati kroz svu vječnost u Nebu. Amen. 

Na velika zrna i 3 posljednja, zaziv: 

O, Isuse, pogledaj na suze One, koja Te na zemlji najviše ljubila, s najvećim Te žarom ljubi u Nebu! 

Na mala zrna: 

O, Isuse, usliši nam molitve, – Po suzama svoje Presvete Majke! 

NA KRAJU MOLIMO

O Marijo, Majko ljubavi, boli i milosrđa! Molimo Te, sjedini svoje molbe s našima, da Isus, Tvoj Božan­ski Sin, kojemu se obraćamo, zbog Tvojih majčinskih suza usliši naše prošnje, te da nam s milostima, za koje molimo, udijeli i krunu vječnoga života! Amen. 

Ova pobožnost ima crkveno odobrenje, a ukazanje je priznato kao autentično. 

U Hrvatskoj se krunica širi dozvolom Duhovnog Stola Nadbiskupije zagrebačke, od 2. studenog 1934., br. 7352.

Objavio/la Tomislav 08:28 

Publicerad av suzanamonika

Webbplatsrubriksuzana monika Hem Blogg Om Kontakta oss 220521 ENGELSKA| ITALIENSKA Ignatius Home andlighet Logo Andliga övningar för intern läkning Datum 26.05.2022 – 29.05.2022 Smärtsamma minnen av traumatiska händelser som förblir registrerade i vårt undermedvetna och även i våra kroppar övervakas mer eller mindre av var och en av oss. Under vissa omständigheter som utlöser dem, stänker dessa minnen, dessa känslor, dagligen och överväldigar oss som plötsliga starka känslor som vi inte kan innehålla och tvinga oss att bete oss irrationellt. Ibland kan de också orsaka oss vissa fysiska tecken och till och med sjukdomar. I sådana fall talar vi om psykosomatiska sjukdomar. Sömnlöshet, huvudvärk, buksmärtor och andra delar av kroppen, allergier, andningsproblem och olika inflammationer, och till och med cancer, kan vara konsekvenserna av vissa psykologiska traumor från barndomen. Medicin, psykologi och psykiatri hjälper redan till stor del till att förstå dessa problem och är mycket bra på att diagnostisera. Men ibland mer ibland kan de lindra och behandla dessa svårigheter. I andliga övningar för inre helande accepterar vi vården och motsätter oss dem inte. Men vi försöker uppgradera dem och komplettera dem med andliga medel. Vi ber Jesus att med sin kärlek hela våra sårade hjärtan, våra inre sår, smärtsamma minnen från vårt förflutna. Hans helande kärlek kan först upplevas i en grundlig bekännelse och i en djupgående gemenskap av eukaristin. När vi förlåter andra befriar vi oss själva först och helar oss själva. Genom tal, i bönatmosfären, i tillbedjan inför den Allraheligaste, i begrundan i tystnad över Guds ord, genom att skriva en personlig berättelse, försöker vi upptäcka rötterna till våra emotionella, fysiska och sociala problem. Dessa rötter förs sedan till Jesus i olika personliga och gemensamma böner, i en ödmjuk begäran om att röra vid och läka dem. Vi ber honom också att hjälpa oss att förbättra vårt sätt att tänka och leva och att behålla vårt helande. Han leder p. Mia Kekić DJ. Tack för att du registrerade dig. Ansökan skickades in! För- och efternamn*E-postadress*Telefon eller GSM*NotGDPR-uttalande Vi lagrar och behandlar uppgifter i enlighet med GDPR. Jag godkänner att min information ska användas i syfte att anmäla mig till ett evenemang. HVALA ZA PRIJAVO. PRIJAVA JE BILA USPEŠNO ODDANA! Ignatius andlighetens hem Ulica Stare Pravde 11 1000 – Ljubljana Slovenien 051 613 374 info@ignacijevdom.si Länkar Moli.si Jesuiter i Slovenien Peters nationella helgedom. Joseph Jesuitkollegiet i Ljubljana Harmolupe Engelska: Ignatian Spirituality Senaste bidragen Användbarheten av online-förberedelse för äktenskap – april 2022den 25 april 2022 Allt precis i tid. Eko av beredningen av lagen online i mars 2022den 30 mars 2022 Ett eko på den andliga helgen i Dostoyevanden 18 mars 2022 © Ignatius hem för andlighet | Sv. Titus Brandsma: časnikar, mučenec, svetnik 20. stoletja Mojca Masterl Štefanič Za vas piše: Mojca Masterl Štefanič Sv. Titus Brandsma: časnikar, mučenec, svetnik 20. stoletja Sv. Titus Brandsma. FOTO: Wikimedia Papež Frančišek je med včerajšnjim slovesnim bogoslužjem na Trgu sv. Petra v Vatikanu razglasil deset novih svetnikov. Med njimi je tudi Titus Brandsma, nizozemski duhovnik iz reda karmeličanov, pa tudi časnikar, mistik in mučenec, primeren zavetnik spletnih časnikarjev in blogerjev. 7 stvari, ki jih je dobro vedeti o novem svetniku: 1. Čudež na njegovo priprošnjo vključuje sobrata karmeličana. Ko je p. Michael Driscoll, karmeličan iz ameriške zvezne države Florida, leta 2004 prejel diagnozo melanoma 4. stopnje, je vedel, na koga se bo obrnil: začel je moliti za priprošnjo bl. Titusa Brandsme, mučenca iz nacističnega koncentracijskega taborišča Dachau. Duhovniški kolega je p. Michaelu podaril relikvijo drugega reda, košček črne tkanine iz Brandsminega talarja, ki si jo je p. Michael vsak dan pritisnil na čelo, ko je molil za ozdravljenje. Prestal je že številne operacije, da bi mu z obraza odstranili manjša rakava znamenja, tokrat pa je bil rak že zelo razširjen. Kirurgi so mu odstranili velik melanom z glave in vratu, pa tudi 84 bezgavk in slinavko. Po mnenju zdravnikov je imel zelo malo možnosti za okrevanje. In vendar je okreval. Preiskovalna komisija v škofiji Palm Beach je več kot leto dni analizirala njegovo ozdravljenje, pogovarjala se je z zdravniki p. Michaela in drugimi medicinskimi izvedenci ter 12 patrovimi župljani in dvema duhovnikoma. 25. maja 2021 je senat odločil, da je duhovnikovo ozdravljenje res čudežno, in svoje poročilo so poslali v končno preiskavo vatikanski Kongregaciji za zadeve svetnikov. 9. novembra je ta kongregacija potrdila kanonizacijo in svojo odločitev posredovala papežu Frančišku. Dva tedna pozneje, 25. novembra, je papež pooblastil kardinala Marcella Semerara, prefekta omenjene kongregacije, naj izda odlok, s katerim je bil čudež potrjen – to je bil še zadnji korak na poti k kanonizaciji. 2. Kot časnikar je bil Titus Brandsma neustrašen. Titus Brandsma je spregovoril vsakokrat, ko se je zdelo, da se vsi drugi tiho obračajo stran. Pripravljen se je bil sam zoperstaviti vladi, ki se je upirala volji ljudi. Ko je v 30. in 40. letih prejšnjega stoletja živel in delal na Nizozemskem, družbena omrežja še niso bila razvita. Kar je papež Janez Pavel II. imenoval »digitalna celina« – ta nov način komuniciranja prek meja –, je bila tedaj stvar domišljije. Kljub temu je Titus Brandsma, duhovnik karmeličanskega reda in časnikar, uspel na široko komunicirati z nizozemskimi verniki. Delal je kot urednik svojega krajevnega časnika in kot cerkveni svetovalec katoliških časnikarjev pri približno 30 nizozemskih časnikih. Kip novega svetnika. FOTO: Vatican Media 3. Poleg časnikarskega dela je bil tudi akademik. P. Brandsma je predaval na več univerzah po Nizozemski, v nizozemščino je iz španščine prevedel delo sv. Terezije Avilske. Bil je eden od ustanoviteljev Katoliške univerze v Nijmegnu (danes univerza Radboud), kjer je predaval filozofijo in zgodovino misticizma, pozneje pa je bil njen rektor. Bil je priljubljen zaradi svojega velikodušnega duha in znan po svoji nenehni dostopnosti vsem, ki so iskali njegov nasvet. 4. P. Brandsma je avtor množično razširjenega pastoralnega pisma nizozemskih katoliških škofov, v katerem so obsodili antisemitizem, brali pa so ga v župnijah po vsej državi. V Nemčiji so se skupaj z deportacijo prvih Judov iz Nizozemske pojavljala nizkotna čustva. Nizozemski škofje so v pismu predstavili ostro nasprotje med katolištvom in nacizmom ter pokazali, da sta obe ideologiji povsem nezdružljivi. V Hitlerjevi Nemčiji odziv nacistov na pastoralno pismo ni bil takšen, kot so upali nizozemski škofje: več kot 3.000 judovskih spreobrnjencev v katoliško vero je bilo deportiranih iz Nizozemske. 5. P. Brandsma je pisal in govoril proti nacističnim protijudovskim zakonom o zakonski zvezi in propagandi. Leta 1942 so p. Brandsmo aretirali, potem ko je poskušal prepričati nizozemske katoliške časnike, naj ne tiskajo nacistične propagande (kar je zahteval nacistični okupator). Nemci so mu ponudili možnost, naj temu ne nasprotuje in bi lahko mirno živel v svojem samostanu, vendar je njihov predlog odločno zavrnil. FOTO: Vatican Media 6. P. Brandsma je umrl kot mučenec. P. Titus Brandsma je bil februarja 1942 premeščen v koncentracijsko taborišče Dachau. Julija istega leta je bil usmrčen s smrtonosno injekcijo. Medicinski sestri, ki mu je dala injekcijo, je odpustil in ji podaril rožni venec. Čeprav takrat ni bila verna, je pozneje postala katoličanka. 7. Njegov god obhajamo v mesecu juliju. Titusa Brandsmo je papež Janez Pavel II. za blaženega razglasil leta 1985, v karmeličanskem redu pa njegov god obhajajo 27. julija. Ob njegovi beatifikaciji je poljski papež dejal, da je »na sovraštvo odgovoril z ljubeznijo«. ”Maria, titta på oss!”” Det står till dig: ”Maria, titta på oss!”” ”Det blommar redan för dig, det luktar för dig, en bukett små blommor, Mary!” Vi har gått in i maj månad, som är tillägnad vår himmelska Moder Maria. Den här månaden läser vi marhas, sjunger Marjis dikter och vänder oss till Maria med särskild uppmärksamhet. Den första marman var nattvarden 1851 ”Marias säregenhet i maj månad är tillbaka till 1500-talet, och regelbunden fromhet utvecklades först på 1700-talet. Den första spaten var nattvarden i Ljubljana 1851 vid seminariets seminarium. Hängivenheten spred sig snart till andra institutioner och församlingar, bland annat utanför Ljubljana, och tog snabbt en stark vändning för folket. Andakten, som de började namnge efter majonnäsblommorna, partytältet, utfördes snart utanför kyrkan – i byn, i kapellen och i skyltarna”, skrev Niko Kurent i boken Slovenernas festliga år. Šmarnice är fortfarande en av de mest populära folkfromheterna i Slovenien. FOTO: Tatjana Splichal Under de kommande dagarna kan vi också vända oss till Maria genom att be nästa bön, skriven av den pensionerade påven Benedictus XVI. Bönen publicerades ursprungligen i Youcat Prayer Book för ungdomar. Maria, du sa ditt ja, du lyssnade på Jesus, och du känner ljudet av hans röst och hjärtat av hans hjärta. Du, stjärnan danica, berätta om honom och berätta för oss hur du följde honom på trons väg. Maria, som bodde med Jesus i Nasaret, präglar sina känslor i våra liv: hans öppenhet, hans tystnad, att lyssna till Guds ord och göra det till ett verkligt fritt val. Maria, berätta om Jesus, att hon från våra ögon kommer att återspegla friskheten i vår tro och kommer att förtöja hjärtan hos alla som möter oss – som du gjorde med ditt besök hos Elizabeth, som vid en hög ålder gladde sig med dig gåvan av ett nytt liv. Maria, jungfru magnificata, hjälp oss att föra glädje till världen, och som i Kana, uppmuntra alla unga människor som ger sig till sina bröders bästa att bara göra vad Jesus säger åt dem att göra. Maria, se på de unga människorna för att bli kyrkans bördiga jord. Han ber att Jesus, som dog och uppstod, ska återfödas i oss och förvandla oss till en natt full av ljus som är dränkt av honom. Maria, Guds Moder, din himmelska port, hjälp oss att rikta blicken uppåt. Vi vill se på Jesus. Vi vill prata med honom. Vi vill förkunna hans kärlek till alla. CA NI ON 1 SVJETSKI ON MIROTVORAC BIJA VELIKI MEDLARE https://www.facebook.com/…/a.74030482…/5772365252780553/ 6 m Suzana Monika SV PAVEL VI to je gio prezime znala on je iz sjev dia ita Psalam 137. poglavlje Prethodno poglavlje | Sadržaj | Sljedeće poglavlje Ivan Šarić Jeruzalemska Biblija Tomislav Dretar Daničić-Karadžić Psalam 137,1 Na vodama babilonskim sjedili smo i plakali spominjući se Siona. Psalam 137,2 O vrbama tamo vješali smo harfe svoje. Psalam 137,3 Ah, ondje su iskali od nas oni, koji nas zarobiše, da pjevamo, koji nas srušiše, da se veselimo: ”Pjevajte nam pjesmu sionsku!” Psalam 137,4 Kako da pjevamo pjesmu Gospodnju u zemlji tuđoj? Psalam 137,5 Ako bih zaboravio tebe, Jerusaleme, neka usahne desnica moja! Psalam 137,6 Neka mi jezik prione za nepce, ako se tebe ne bih spomenuo, ako ne bih držao Jerusalema visoko iznad svake radosti svoje! Psalam 137,7 Napomeni, Gospode, sinovima Edomovim dan jerusalemski; oni su vikali: ”Razorite, razorite ga sve do temelja!” Psalam 137,8 Kćeri babilonska, vrijedna propasti, blagoslovljen je onaj, koji ti plati djelo tvoje, što si ga učinila nama! Psalam 137,9 Blagoslovljen je onaj, koji uzme i razbije o kamen djecu tvoju! Psalam 137,1 Na obali rijeka babilonskih sjeđasmo i plakasmo spominjući se Siona; Psalam 137,2 o vrbe naokolo harfe svoje bijasmo povješali. Psalam 137,3 I tada naši tamničari zaiskaše od nas da pjevamo, porobljivači naši zaiskaše da se veselimo: ”Pjevajte nam pjesmu sionsku! Psalam 137,4 Kako da pjesmu Jahvinu pjevamo u zemlji tuđinskoj! Psalam 137,5 Nek` se osuši desnica moja, Jeruzaleme, ako tebe zaboravim! Psalam 137,6 Nek` mi se jezik za nepce prilijepi ako spomen tvoj smetnem ja ikada, ako ne stavim Jeruzalem vrh svake radosti svoje! Psalam 137,7 Ne zaboravi, Jahve, sinovima Edoma kako su u dan kobni Jeruzalemov vikali oni: ”Rušite! Srušite ga do temelja! Psalam 137,8 Kćeri babilonska, pustošiteljice, blažen koji ti vrati milo za drago za sva zla što si nam ih nanijela! Psalam 137,9 Blažen koji zgrabi i smrska o stijenu tvoju dojenčad! Psalam 137,1 Ondje, na rubu rijeka Babilonije, mi smo ostali sjedjeti ucviljeni misleći na Sion. Psalam 137,2 O vrbu iz susjedstva mi bijasmo objesili naše kitare . Psalam 137,3 Ondje, naši osvajači su nam zaiskali pjesme, a naši krvnici arije radosne: ”Pjevajte nam nekoliko pjesama o Sionu.“ Psalam 137,4 Kako pjevati jednu pjesmu GOSPODOVU u zemlji stranoj? Psalam 137,5 Ako te ja zaboravim, Jeruzaleme, nek moja desnica zaboravi ®! Psalam 137,6 Nek se moj jezik prilijepi mojem nepcu ako ja ne mislim više na tebe, ako ja ne prenesem Jeruzalem prije svake druge radosti. Psalam 137,7 GOSPODE, misli na sinove Edoma, koji govoriše u dan Jeruzalema : ” Sravnite, sravnite do temelja!“ Psalam 137,8 Kćeri Babilona, obećana razaranju, sretan koji te obradi kao što si ti nas obrađivala! Psalam 137,9 Sretan koji će tvoju dojenčad zgrabiti za smrskati ih o stijenu! Psalam 137,1 Na vodama Vavilonskim sjeđasmo i plakasmo opominjući se Siona. Psalam 137,2 O vrbama sred njega vješasmo harfe svoje. Psalam 137,3 Ondje iskahu koji nas zarobiše da pjevamo, i koji nas oboriše da se veselimo: ”pjevajte nam pjesmu Sionsku.” Psalam 137,4 Kako ćemo pjevati pjesmu Gospodnju u zemlji tuđoj? Psalam 137,5 Ako zaboravim tebe, Jerusalime, neka me zaboravi desnica moja. Psalam 137,6 Neka prione jezik moj za usta moja, ako tebe ne uspamtim, ako ne uzdržim Jerusalima svrh veselja svojega. Psalam 137,7 Napomeni, Gospode, sinovima Edomovijem dan Jerusalimski, kad govoriše: raskopajte, raskopajte ga do temelja. Psalam 137,8 Kćeri Vavilonska, krvnico, blago onome ko ti plati za djelo koje si nama učinila! Psalam 137,9 Blago onome koji uzme i razbije djecu tvoju o kamen. Saint Verena Bütler (1848-1924) a Swiss Roman Catholic professed religious and the foundress of the Franciscan Missionary Sisters of Mary, Help of Christians, – from a bio: Mary Bernard (Verena Bütler) was born in Auw, in the Canton of Argovia, in Switzerland, on the 28th of May 1848 and was baptised on the same day. She was the fourth child of Henry and Catherine Bütler, modest but exemplary country people, who educated the eight children born of their marriage in the love of God and of neighbour. Gifted with excellent health, Verena grew up happy, intelligent, generous and a lover of nature. She began to attend school at seven years of age. The fervour and commitment with which she made her First Communion, on the 16th of April 1860, remained constant in her for the rest of her life. Devotion to the Eucharist would, in fact, form the foundation of her spirituality. Having completed her elementary studies at the age of 14, Verena dedicated herself to farm work and experienced affection for a worthy young man with whom she fell in love. On feeling the call of God, she broke off the engagement in order to turn completely to the Lord. During this period in her life she was granted the grace of enjoying the presence of God, feeling Him very close. She herself said: ”To explain this state of soul to someone who has never experienced anything similar is extremely difficult, if not impossible”. (open to read the rest) María Bernarda (Verena) Bütler (1848-1924) – Biography VATICAN.VA María Bernarda (Verena) Bütler (1848-1924) – Biography MARY BERNARD (Verena Bütler) was born in Auw, in the Canton of Argovia, in Switzerland, on the 28th of May 1848 and was baptised on the same day. She was the fourth child of Henry and Catherine Bütler, modest but exemplary country people, who educated the eight children born of their marriage in t… why do you cenzor own catoliccas ?From the Letter to Diognetus – Epistle of Mathetes to Diognetus. #5-6 (LOH office of readings – available in PDF format): Christians are indistinguishable from other men either by nationality, language, or customs. They do not inhabit separate cities of their own, or speak a strange dialect, or follow some outlandish way of life. Their teaching is not based upon reveries inspired by the curiosity of men. Unlike some other people, they champion no purely human doctrine. With regard to dress, food and manner of life in general, they follow the customs of whatever city they happen to be living in, whether it is Greek or foreign… Christians love all men, but all men persecute them. Condemned because they are not understood, they are put to death, but raised to life again. They live in poverty, but enrich many; they are totally destitute, but possess an abundance of everything. They suffer dishonor, but that is their glory. They are defamed, but vindicated. A blessing is their answer to abuse, deference their response to insult. For the good they do they receive the punishment of malefactors, but even then they rejoice, as though receiving the gift of life. They are attacked by the Jews as aliens, they are persecuted by the Greeks, yet no one can explain the reason for this hatred… Christians love those who hate them just as the soul loves the body and all its members despite the body’s hatred. It is by the soul, enclosed within the body, that the body is held together, and similarly, it is by the Christians, detained in the world as in a prison, that the world is held together. The soul, though immortal, has a mortal dwelling place; and Christians also live for a time amidst perishable things, while awaiting the freedom from change and decay that will be theirs in heaven. As the soul benefits from the deprivation of food and drink, so Christians flourish under persecution. Such is the Christian’s lofty and divinely appointed function, from which he is not permitted to excuse himself. Amen Lijepo je što postojiš 4 m · Kada je metak pogodio moje srce, nisam umro. Umro sam kada sam vidio tko je pucao. Tomislav Ivančić 7 m · [GENERACIJA DUHA SVETOGA] ”Ajmo biti generacija Duha Svetoga, trijezna, mirna, razumna generacija. Duh Sveti ti pomaže u bitkama i borbama. On je Tješitelj, Iscjelitelj, Ravnatelj, Ljubitelj čovjeka. On je čovjekova sloboda, mir. U njemu vidimo tko smo, kamo idemo, odakle Smo. Sve je u Duhu.” (Od Uskrsa do Duhova) Foto: Laudato – koncert Progledaj srcem https://l.facebook.com/l.php… services/liturgy/saints/2008/ns_lit_doc_20081012_verena_en.html?fbclid=IwAR259_9kOGfc00SBV-BFsfZAv7ShqD2c7YvW5vgAUwf8ekF68sXHQpGAVcU https://www.medjugorje-info.com/…/primite-blagoslov-oca…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: